gnistans.blogg.se

Det var alltså väldigt bra med statistik över hur långt man cyklat samt hur pulsen rörde sig under tiden. Pulsen är viktigare än man tror att hålla reda på för att man inte ska bränna ut sig för snabbt! Dock är jag lite tveksam till att distansen gjorde sig riktigt rättvis då jag tycker den tickade på lite snabbare ju högre kardens (tramp per minut) man hade. Alltså kunde man ha lågt motstånd och ändå komma framåt väldigt lätt. 

Totalt blev det ungefär 40 mil på spinningcykeln innan vättern.

 

Den första cykelturen togs den 29 april, en tur på ca 2,5 mil. Första gången någonsin som jag setat på en racer! Det kändes otroligt vingligt i början men ganska så snabbt vande man sig och det var bara att köra på. 

30 april blev det en kort tur på va 1,5 mil och det blir man inte trött av, även om rumpan var något öm efter första dagen :)

Den 1 Maj följde jag med Rimsky, och några kollegor till honom, på en lite längre tur. Han hade pratat om en tur på ca 6 mil men det hela slutade med ganska precis 10 mil! Jag kan inte minnas när jag känt mig så energitom som jag gjorde de sista två milen. Kroppen var helt tömd på energi och det var verkligen en pina att cykla den biten. Då hade vi trots allt stannat i Leksand och tagit en glass samt lite fler korta stopp för att få i sig lite snabb energi.. Men väl hemma så hade jag lyckligtvis mat färdig och en massa frukt. Jag hetsåt som aldrig förr :P Sen dog jag i soffan.. 

 

Tiden därefter så blev det någon runda då och då, bland annat en runda med Håkan (för er som missat så är det min kollega som jag ska genomföra klassikern med). Eftersom han bor i Söderhamn så är möjligheterna att träna tillsammans inte så stora. Men denna gången träffades vi i Hofors och tog en tur på ca 8 mil. 

 

Den längsta turen togs två veckor innan den stora dagen. En tur över smedjebacken-ludvika-björbo-mockfjärd och hem och som totalt låg på 165 km. En riktigt genomkörare alltså som jag körde alldeles ensam.. Det är tuuungt att dra själv i 16 mil... 

Veckan efter blev det någon tur på 5 mil och sista veckan cyklade jag inte alls. Däremot började jag känna mig hängig och hade feberkänning så nervositeten var verkligen på topp!

 

Så var det slutligen dags för Vätternrundan 2013. 

Den 14e Juni vaknade jag upp kring 8 tiden. Det mesta var förberett men en sväng till Intersport blev det för att köpa ett par cykelstrumpor som sista plagg inför loppet. Men feberkänningarna var fortfarande kvar, men jag misstänkte allergi då det brukar vara lite så den tiden på året för mig.. Pollen, gräs... Jobbigt!

Runt lunch dök håkan upp och vi lyckades, efter massa krångel, att få in cyklarna i bagageutrymmet. 

Kring 5 tiden var vi framme i Motala, vi gick och hämtade våra startbevis och kikade i det stora tältet där man kunde handla i stor sett allt inom cykelsport. Det slutade med inköp av armvärmare och en ramväska. Ramväskan var ett av de absolut bästa köpen skulle det visa sig :)

Vi hann med att äta lite, kebab och ris fick det bli som "sista måltid" och sen tillbaks till bilen för att göra oss iordning. Vi tog gott om tid på oss att göra oss färdiga och rätt vad det var så märkte vi att vi hade jäääkligt bråttom! Vi tog oss snabbt till starten, som var planerad till 21.30. Vi hade ca 2-3 minuter på oss att fylla vattenflaskor och göra oss färdiga. DÅ!! kommer Håkan på att han satt sig på bilnyckel som han strategiskt placerat på sin sadel.. Då slog det honom att han inte hade låst bilen!! PANIK!! Han fick helt enkelt cruisa tillbaka mellan allt folk och jag fick sköta påfyllningen av vattenflaskorna. Lagom till 21.36 gruppen startade så kom han tillbaka, vi åkte genom starten och sen stannade han för att ställa in mobil och allt möjligt.. Gissa om publiken undrade vad i helsike vi höll på med.. Långt efter den övriga gruppen fick vi iallafall stora applåder när vi väl drog iväg :D Otroligt roligt ändå :D 

Efter ca 1-2 km slås jag av att min cykeldator inte funkar så det blev ännu ett stopp för att rätta till den.. Vi hade verkligen fått en bra start!! NOT!! Vi hade ju inte ens hunnit pissa innan vi åkte iväg vilket innebar att vi fick starta loppet nödiga.. 

Vi turades om att dra i ganska korta intervall, vi körde om en hel del och det var iallafall en skön känsla. Lite folk stod efter vägen och hejade oss framåt även det var väldigt glädjande, det fick alltid mig att le lite extra.

 

Första kontrollen var i Ödeshög (47 km) och då var det verkligen dags att stanna för att tömma blåsan :) Det hanns även med både bulle, banan och saltgurka. Flaskan fick även påfyllning med sportdryck. 

Därefter var det långkörning på g. Nästa kontroll var i Gränna (76 km) men den åkte vi bara förbi, dels för att det inte behövdes men även för att vi var i ganska gott sällskap som vi kunde nytta för att få extra draghjälp.

Ibland blev det väldigt trångt och båda färdriktningarna var nästan fulla med cyklister. Rätt vad det var kunde vi ju även få möte då trafiken inte var stängd efter vägen. Vissa klungor kunde komma i grymt hög fart och bara dra förbi som en vindpust så det gällde att vara på sin vakt så det inte blev någon olycka. 

Väl framme i Jönköping (104 km) så serverades mat och vi hade fått tips att det kunde vara väldigt fullt där och man skulle tappa mycket tid så vi skippade det. Men bara några hundra meter senare så kom jag såklart på att det kunde va dags för en kisspaus igen så det fick bli en minuts stopp där. Klockan var någonting mellan 1-2 på natten så det var nu ganska mörkt. I något skogsparti en bitt efter gränna var det nästan lite obehagligt mörkt även om de flesta hade bra lysen.. 

Jag och Håkan slet på själva hela vägen fram till Fagerhult (134 km) så vi skippade även kontrollen i Bankeryd (120 km). Väl framme där frös jag rätt mycket och kroppen var väldigt stel, det var ju inte mer än va 10 grader ute. Det fick bli lite varm blåbärssoppa, banan, saltgurka, bulle mm innan vi drog vidare efter ca 10-15 min. 

Nästa kontroll var i Hjo (171km) där det också serverades mat, lasagne hade varit sjukt gott men vi valde att fortsätta.. Då hade vi kört på bra med en klunga i några mil där alla turades om att dra men endast en från den klungan fortsatte med oss. Den här sträckan var ganska trevlig, vi tog det först lite lugnare och passade på att prata lite med vår nye cykelvän men sen drog på på lite mer och han tappade oss i en annan klunga när vi drog ifrån. På den västra sidan hade vi även ganska god medvind så det gick att hålla ett ganska högt tempo efter hela sträckan. 

I Karlsborg (204 km) fick det bli ett nytt stopp. Det var dags för ny energipåfylning i form av kaffe, saltgurka osv. Här kunde man väldigt passande även byta ut sina tomma Enervit Gel mot nya så det fick bli även en sådan påfyllning. 

Strax efter Karlsborg kom en klunga i riktigt hög fart, kissnödig som en dåre tyckte jag det var en dum idé att haka på dem men Håkan insisterade och vi drog med dem.. Vi snittade säkerligen 37-38 km i timmen med den gruppen men det var bra tungt att hänga med.. Ibland fick det bli en jobbig kamp att komma ikapp draget. 

Tillsammans med den gruppen körde vi förbi kontrollerna i Boviken (225 km) och Aspa (242 km) och efter ca 250 km så nådde vi toppen av vättern och färden gick återigen söderöver. Motvinden var fortfarande lika stark som när vi startade loppet på väg ner mot Jönköping, ca 10 m/s och över stora bron vid Hammarsundet så stumnade mina ben totalt och jag hade inte en suck att hänga med gruppen mer. Direkt efter bron så var det tack och lov ett stopp (Hammarsundet 254 km). Där träffade vi på en bekant som hade startat ca en timme innan oss så vi passade på att prata lite med honom..

Smått energiladdad men fortfarande riktigt trött begav vi oss vidare mot Motala. Det var en väldigt kuperad sträcka och vi kom ifatt en dansk som vi turades om att dra med. Men min energi var väldigt slut så jag sa till Håkan att han kunde dra nu om han hade mer ork. Strax därefter släppte jag och de seglade iväg.,

Själv fick jag nu cykla en bra sträcka, helt slut men med vetskapen att om jag snittar 30km/h så kommer jag precis att nå målet som var en tid under 11 timmar. Jag hade inget annat val än att kämpa vidare. Strax efter kontrollen i Medevi (272 km) så kom jag ikapp en liten klunga och fick äntligen lite draghjälp. Efter ett tag kände jag mig som pånyttfödd och gjorde ett ryck ifrån dem, tiden var jäkligt knapp för att hinna med mitt mål så det blev en riktig kamp i motvinden. Som tur var så gick det ganska mycket utför så trots motvinden så var hastigheten rätt okej ändå. Tillslut var jag inne i Motala och den känslan var så otroligt skön, det var bara att ta i liiite till. Jag tog mig i mål bara två minuter efter Håkan som hade fått cykla själv en bra stund även han.. Han stod alldeles efter målet och väntade in mig.

Så fort vi kunde (det gjorde ganska ont i fötterna) så gick vi mot maten! Att duscha först var det inte tal om! 

På bilden firas målgången med en riktigt god öl! Till den serverades potatissallad och kyckling och var hur gott som helst!!